Kändis

 


I förrgår var en helt vanlig dag, men jag fick för första gången se det enda pianot i Amritsar. Det finns i en hotellobby till ett Spa. Det var en fantastiskt vacker plats, som en oas, pianot var underbart och jag får komma dit hur mycket jag vill, tjoho!


Igår var också en helt vanlig dag fram till klockan två, då min rektor ropade på mig och sa att jag måste uppträda i TV. En punjabisk tvkanal filmade från vår skola och lite elever och lärare skulle uppträda. Plötsligt fann jag mig stående framför en kamera, bredvid en hysterisk programledare som pratade väldigt väldigt fort på punjabi och frågade om jag kunde sjunga en sång på svenska. Den första sång som kom upp i mitt huvud vad "Lille katt". Efter några paniksekunder slutade det med att jag sjöng "Måltidssången" från Passionsspelet. Så om ni har PunjabeeTV nästa fredag så får ni se en extremt generad Magda i skoluniform sjungades en låt om den sista måltiden.


Imorse var också en vanlig dag i skolan. Fast utan el. Utan fläktar. Vi har inte AC i skolan, så fläktarna är verkligen livsnödvändiga. Tre lektioner blev inställda så vi satt hela klassen i klassrummet och fläktade varandra med alla skrivböcker och mappar vi kunde komma åt. Det kändes lite som att bada ångbastu med hela sin klass.


Imorgon är också en vanlig dag, men vi har ledigt från skolan för en av sikhernas 10 Gurus fyller år.

 

 

 


Hemma på min gata i stan




Idag har jag ätit hela dagen. En sommarfavorit här i Indien är grillade majskolvar med salt och citron. De grillas längs gatan, rätt på kol, och är himmelskt goda! Efter det åt jag och min kusin massor av Golgappa, som är som en tunn, frasig, ihålig liten kula, fylld med jagvetintevad men det är väldigt gott. Sött, salt, surt och starkt på samma gång. Också en favorit här. Jag lagade pannkakor imorse och till lunch åt jag hemmafriterade mackor. Och jag åt kyckling för första gången i Indien igår - mums! Två grannar kom och anslöt också till middagen då, de ville inte missa familjen Chopras kyckling! Hejåhå.

Jag och några släktingar som bor under oss åkte till ett Sikhtempel idag och pussade heliga skrifter och satt på golvet och bad och åt mat från templet, med några tusen andra människor från Amritsar. Sikhtempel är väldigt vackra, nästan alltid vita, av marmor, och lugna även om de är fullkomligt proppfulla med folk. Några av dem har precis som Golden Temple, en stor pool runt sig, där det bor fullt med fiskar. Guldfiskar lika långa som en arm.


Skolan den här veckan har varit bra. Fruktansvärt varmt, men efter ett tag vänjer man sig vid att gå runt och svettas. Alla mina klasskompisar har långärmade skoluniformer, eftersom de för allt i världen inte vill bli solbrända, men det är ju precis vad jag vill så jag kan bekvämt gå runt i korta ärmar i alla fall. Jag kommer ha en schysst bonnbränna när jag kommer hem vill jag lova.











En vanlig dag



Hettas blogg är numera min startsida på datorn när vi är så långt borta från varandra som man kan komma. Det är jättekul att läsa vad hon har gjort idag på sitt utbytesår i USA och jämföra med vad jag har för mig. Här är adressen http://hettaiusa.tumblr.com/. Hon har just lagt upp lite inlägg om "en vanlig dag". Jag tänkte följa hennes exempel och göra samma sak, så kan man se hur olika - eller lika - vi har det.


Jag går upp klockan sex och duschar och sen försöker jag väcka min lillasyster Antim. Det är nästan omöjligt så oftast brukar Mama få ta över när jag inte lyckas. Efter det äter jag ett äpple och dricker ett stort glas 8% buffalomjölk. Hetta skrev att kaffe inte är så vanligt i USA, samma här, vi dricker chai eller buffalomjölk som sagt. Oftast med olika smak, typ ros-smak eller bananshake. Mangoshake är min favorit, dricker man plain är mjölken lite för fet för min smak dock. Efter det har min syster förmodligen vaknat och då åker vi moppe eller rickshaw till skolan. Det är bästa tiden på dagen tycker jag, det är svalt, ganska glest och lugnt på gatorna och man har hela dagen framför sig.

I skolan har vi perioder så jag läser samma ämnen varje dag (samt morgonsamling när vi sjunger nationalssången och blir tillsagda att inte ha färgade toffsar i håret, eller för många hårspännen). Ämnesbyte sker vid ringning! Det är ganska kul när läraren blir avbruten rätt i en mening av ringklockan och alla elever springer ut ur klassrummet.
Bild är bäst, då sitter vi och pratar och ritar bara. Sen har vi historia och det är superhögt tempo och mycket läxor och prov, men min lärare brukar glömma att hon gett oss dessa läxor, så det jämnar ut sig i längden till inte så mycket arbete. Vi läste först om hur aporna började gå upprätt, sen läste vi om Native Americans för att efter det hoppa till "Japan och China innan och efter första världskriget", för att slutligen idag läsa om Muhammads grundande av Islam. Jag försöker hitta en röd tråd, men den kanske fortfarande är fördold i framtiden.
Efter det har jag sitar. Det är väldigt underhållande. Jag går dit, spelar i 10 min, och sen lyssnar jag på när resten av klassen har teori på hindi. Sen har vi rast och då går vi oftast runt i cirklar och dricker frappe eller isté eller äter snabbnudlar eller masalachips och gossipar om folk på skolan. Eller jag antar att det är vad de pratar om, jag förstår inte riktigt hindin än som sagt.
Sen har jag indisk traditionell dans, jättefestligt, engelska och efter det hindi med en kompis som lärare och sen befar jag mig hemmåt! Slutar tolv, inte överdrivet ansträngande.








Hanchi

 

 

Ram ram ji.

I förrgår pratade jag med Amanda! Hon är den andra tjejen från Sverige som är i Indien just nu, läs hennes blogg: www.skandalism.devote.se. Det var väldigt skönt att prata med henne, vi kunde prata svenska för det första och för det andra jämföra hur vi har det. Väldigt olika, men lika på många sätt också. Jag är ju ensam utbytesstudent i min stad, så det är skönt att vi kan prata med varandra i alla fall.

I måndags var det Krsnas födelsedag. Vi firade med presenter till honom och på kvällen drog vi runt i Amritsar och besökte olika tempel. Inte en enda människa kan ha suttit inne den kvällen, det var helt packat på gatorna! Alla hus var pyntade med ljusslingor och glitter, lite som på julafton hos oss. Kvällen slutade i vårat kvarterstempel där jag under loppet av en halvtimme, borstad bort 5 myror från mitt huvud, blev tvungen att dansa framför hela folksamlingen, samt nästan blev bortgift till någons son i Australien. Det var tur att Mama dök upp i rätt tid, eftersom ett av de få ord jag kan på hindi är Hanchi, som betyder ja.




Idag var en YFUrepresentant hemma hos oss och kollade hur jag har det. Han och familjen är lite missnöjda med mitt skypeande så från och med nu får jag prata en gång i veckan typ. Däremot får jag maila hur mycket jag vill, så det vore jättekul om alla skickade långa långa hot mejl till mig. Min hotmail finns på facebook , när alla har skrattat färdigt åt adressen, skicka ett mail och berätta om hur allt är i Sverige.




 


När tänker alla börja komma och hälsa på egentligen?












Hej här kommer en jätterolig update




  • Jag har inte gjort något alls idag. Broderat i 5 timmar. Pratat med farmor på engelska om en sak och hon pratade med mig på hindi om något annat samtidigt. Borstat håret. Ätit fruktsallad.
    Wiie! Fruktsallad här görs med äpplen, päron, bananer, guava, granatäpplen, citron, salt, peppar och ibland chillipulver. Väldigt gott. Precis samma sak med juice. På stan får man färskpressad juice (färskpressad som i att man står och ser på när den görs) från alla fruktstånd, alltid med salt och peppar i. Annorlunda men väldigt gott. Ett extra plus är att två glas kostar 50 rupees max, ungefär 7 kr.
  • Imorn fyller Krsna år. Då ska Krsna i vårat tempel få nya kläder så min mamma sitter och syr på golvet nu.
  • På onsdag har jag prov i historia. Har blivit uppläxad av min lärare för att jag inte redan har läst kinesisk och japansk historia i Sverige. Jag slapp dock stå längst fram i klassrummet med ansiktet mot väggen i alla fall.
  • Igår kom en tjej i min klass fram till mig och frågade hur ofta jag duschar. Hennes bror hade nämligen sagt till henne att alla utanför Indien är väldigt ohygieniska.
  • Imorse vaknade jag klockan 7 av att jag hörde någon trumma nånstans. Det visade sig vara en bön på terrassen mitt emot vår. För de som har varit hemma hos mig i Stockholm så kan jag beskriva hur nära de satt: Om man tänker sig att jag sov i köket så skulle de suttit i matsalen. Där stod jag i nyvaken i pyjamas, jättestelt, och löste situationen med att vinka lite tafatt och gömma mig fort.







Härmapor



I helgen firades högtiden rakhi, som innebär att alla systrar knyter ett armband runt armen på alla sina bröder och sen får man pengar och kakor. Trevlig högtid måste jag säga. Här kallar man alla kusiner bröder och systrar så vi åkte runt lite med bilen och knöt armband här och där.
Efter ca 18 timmars bilfärd, bilkö i Dehli 3 timmar, ett spräng bildäck och tre punkor på de andra däcken, så lyckades vi till slut nå den heliga staden Vrindavan, som var vårat mål.

Vrindavan är Lord Krsnas födelsestad och efter som min familj är djupt religös var vi där och hyllade honom. Det var verkligen en helig stad. Överallt gick folk omkring med höftskynken och vandringsstavar, och man hälsade på varandra genom att säga Hare Krsna eller Hare Rama. På gatorna var kossor och kameler och apor lika vanliga som fotgängare.

Vi besökte massor av tempel och platser anknytna till honom och andra gudar. Inne i hans eget maintemple var det värre folksamling än på en Håkankonsert. Alla ville få en skymt av gudabilden (som sägs vara den riktiga guden och inte bara en avbild) och offra kakor och sweets och blommor och frukt och kläder och smycken och pengar. I ett annat tempel vi besökte spelade de hög musik och när regnet kom sprang alla ut i monsunen och dansade och hoppade omkring och sjöng. Efter det skulle vi vallfärda ner till den heliga floden Yamuna. Vid det laget hade det regnat så mycket att alla gator var översvämmade igen och eftersom hela staden lutade neråt, mot floden, blev alla gator forsar. Det var jättehäftigt! Vi nästan kanade hela vägen ner, med strömmande vatten upp till låren. När vi nådde floden åkte vi ut med en liten båt en stund och jag fick lugna hela min familj som alla är rädda för vatten.

Det roligaste hände när vi, trygga på torra land igen, stod och hängde utanför ett tempel på kvällen. Som sagt fanns det apor överallt, lika vanliga som duvor i Stockholm. Jag fick lära min den riktiga innebörden av vad en härmapa är! Min syster stod och höll sina glasögon i handen och helt plötsligt så hoppade en apa ner från en vägg, snodde hennes glasögon och sprang upp på väggen igen!!! Tumult uppstod. Alla på gatan blev involverade i kampen om att återvinna dem, och jag fick veta att vad vi än gör så kommer apan göra samma sak. Så vi på gatan började kasta kakor på honom. Då kastade han glasögonen på oss. Härmapa!




Nu är jag tillbaka i skolan och "rutin" igen. Skolan är jättebra, men jag blir ständigt jagad av the PE teacher som ber att jag ska joina någon sport och vinna priser åt skolan. Idag började han prata om att det är dåligt att jag inte har kommit på några träningar eftersom min första tävling kommer vara redan om 5 dagar. Jag vet inte ens vilken sport han pratar om...
Utöver det friade en tolvårig pojke till mig på rasten och jag försökte förklara för honom att han var lite för ung för mig. Han lovade att han skulle börja använda högklackat så att han skulle matcha min längd och sen köpte han två påsar chips och en milkshake till mig. Snacka om att bli uppassad!

Här är min skoluniform, mycket nöje! Den är typ min hudfärg.













 

 


Silk.



Igår visade Mama mig alla sina suits i siden. De är verkligen ett skattkammare, fantastiska! Här är min favorit.






 


Proffs



Här myllrar det av människor som är bäst på det de gör. Skräddare, doktorer, skomakare, kockar, lärare.. Nätverket på min dator slutade fungera för några dagar sen - efter att jag försökt öppna det för hela släkten vilket resulterade i att det stängdes helt - och då ringde min Papa familjen "computer man" som kom hem till oss på kvällen och på tio minuter löste han hela problemet, trots att språket på min dator var svenska. Jag är fruktansvärt imponerad. Ren erfarenhet, fast han kan inte varit mycket äldre än 25.
Doktorn är likadan. Så fort någon av oss mår lite dåligt så kommer han hem, sätter sig på sängkanten, känner på vår puls vid handleden och sen får man en spruta eller ett piller och efter 2 timmar mår man bra. Känns som att vara en figur i en barnbok "Om man är sjuk kommer doktorn och då blir man frisk".

 

Idag åkte jag till skolan vid 7 men den var inställd på grund av demonstrationer i hela staden, mot korruption. Rektorn meddelade detta vid morgonsamlingen varpå ett öronbedövande jubel följde och alla började dansa. Heja Lov! Imorgon ska jag tydligen inte heller gå till skolan, fattade inte riktigt varför. Mycket plugg mycket plugg!








Ingen skola idag heller







Här går man inte alltid till skolan, så efter Södra känner jag mig ändå som hemma i min klass. Först stannade jag hemma en dag för att min syster fyllde år (efter hennes önskan) sen gick vi inte till skolan en dag för att hon var sjuk och jag kan inte ta mig till skolan utan hennes moppe och idag har det regnat i minst 6 timmar så när vi vaknade imorse bodde vi plötsligt i Venedig. Tyvärr äger vi ingen båt så det blev ingen skola idag heller. Jag tycker i och för sig att det ganska mysigt att sitta inne hela släkten och dricka chai och diskutera hur vi nu ska torka tvätten eller korsa gatan.

De dagar jag faktiskt har varit i skolan har varit mycket kul. Alla lärare är väldigt seriösa och alla elever är väldigt väldigt oseriösa. Om man inte har gjort läxan så måste man gå och ställa sig längst bak i klassrummet med ryggen mot väggen och skämmas. Står alltid minst 5 pers där. Sitar är också intressant, det är känns som en annorlunda formad gitarr typ. På historielektionen har vi läst om elaka Européer i Amerika och jag fick be om ursäkt för vårt uppträdande på 1700-talet. Jag har inte fått min skoluniform än så än så länge sticker jag ut lite extra, speciellt varje morgon då hela skolan samlas på innergården och sjunger nationalsången och ber, då är jag en liten prick bland 7000 rosa uniformer. I min klass går det 45 st så det kommer ta ett tag att lära sig alla namn. Alla lärare tilltalar man Mam och Sir och man ställer sig alltid upp om man har något att säga.

En dag vi inte är i skolan brukar börja med att jag och mina föräldrar dricker chai och äter småkakor. Sen brukar jag gå ner och hänga lite med farmor och farbröder och kusiner och fruar osv, i lägenheten under och bli bjuden på lite mer chai och lite fler kakor. Efter det brukar jag yoga lite med mamma och vid tolv har mina systrar vaknat så då brukar vi spela vänd-tia eller så läser jag eller så går vi över till någon granne. Vid 5 kan man gå ut igen, så då brukar vi åka moppe till marknaden och köpa grönsaker eller shampo eller mjöl eller tandborstar eller andra lösviktsvaror. Åka moppe är det absolut bästa, det är vänstertrafik här, men de kör lika ofta på höger sida så det är ett äventyr på gatorna må jag lova. Häst och vagn samsas med kossor som samsas med nya sportbilar och Bulletmotorcyklar.












mig äger ingen













RSS 2.0