Indien

I helgen firades högtiden rakhi, som innebär att alla systrar knyter ett armband runt armen på alla sina bröder och sen får man pengar och kakor. Trevlig högtid måste jag säga. Här kallar man alla kusiner bröder och systrar så vi åkte runt lite med bilen och knöt armband här och där.
Efter ca 18 timmars bilfärd, bilkö i Dehli 3 timmar, ett spräng bildäck och tre punkor på de andra däcken, så lyckades vi till slut nå den heliga staden Vrindavan, som var vårat mål.

Vrindavan är Lord Krsnas födelsestad och efter som min familj är djupt religös var vi där och hyllade honom. Det var verkligen en helig stad. Överallt gick folk omkring med höftskynken och vandringsstavar, och man hälsade på varandra genom att säga Hare Krsna eller Hare Rama. På gatorna var kossor och kameler och apor lika vanliga som fotgängare.

Vi besökte massor av tempel och platser anknytna till honom och andra gudar. Inne i hans eget maintemple var det värre folksamling än på en Håkankonsert. Alla ville få en skymt av gudabilden (som sägs vara den riktiga guden och inte bara en avbild) och offra kakor och sweets och blommor och frukt och kläder och smycken och pengar. I ett annat tempel vi besökte spelade de hög musik och när regnet kom sprang alla ut i monsunen och dansade och hoppade omkring och sjöng. Efter det skulle vi vallfärda ner till den heliga floden Yamuna. Vid det laget hade det regnat så mycket att alla gator var översvämmade igen och eftersom hela staden lutade neråt, mot floden, blev alla gator forsar. Det var jättehäftigt! Vi nästan kanade hela vägen ner, med strömmande vatten upp till låren. När vi nådde floden åkte vi ut med en liten båt en stund och jag fick lugna hela min familj som alla är rädda för vatten.

Det roligaste hände när vi, trygga på torra land igen, stod och hängde utanför ett tempel på kvällen. Som sagt fanns det apor överallt, lika vanliga som duvor i Stockholm. Jag fick lära min den riktiga innebörden av vad en härmapa är! Min syster stod och höll sina glasögon i handen och helt plötsligt så hoppade en apa ner från en vägg, snodde hennes glasögon och sprang upp på väggen igen!!! Tumult uppstod. Alla på gatan blev involverade i kampen om att återvinna dem, och jag fick veta att vad vi än gör så kommer apan göra samma sak. Så vi på gatan började kasta kakor på honom. Då kastade han glasögonen på oss. Härmapa!




Nu är jag tillbaka i skolan och "rutin" igen. Skolan är jättebra, men jag blir ständigt jagad av the PE teacher som ber att jag ska joina någon sport och vinna priser åt skolan. Idag började han prata om att det är dåligt att jag inte har kommit på några träningar eftersom min första tävling kommer vara redan om 5 dagar. Jag vet inte ens vilken sport han pratar om...
Utöver det friade en tolvårig pojke till mig på rasten och jag försökte förklara för honom att han var lite för ung för mig. Han lovade att han skulle börja använda högklackat så att han skulle matcha min längd och sen köpte han två påsar chips och en milkshake till mig. Snacka om att bli uppassad!

Här är min skoluniform, mycket nöje! Den är typ min hudfärg.