Indien

Sitter under flakten pa Kathalayas kontor i Bangalore. Sen en vecka tillbaka ar jag bosatt i Bangalore och det ar en helt fantastisk stad! Har ska jag spendera mina sista tva manader i Indien och gora ditten o datten.

Sen jag kom har jag haft tusen grejer att gora, alskar nar man har fullt upp utan att veta om det. Just nu bor jag hos en helt otrolig lady, Vara Lakshmi, som beskriver sitt hem som ett oppet hus. Hon har ett obestamt antal paying guests som bor pa overvaning, och jag lanar en sang bredvid koket. Just nu ar hennes vanner fran USA ocksa pa besok, och alla ar helt sjukt hooked pa att resa, sa vi babblar jorden runt dagarna i anda. Med Vara och company har jag rest runt och tittat pa tempel och ENORMA gudastatyer, shoppat sarees, smycken, recycled bags mm, provat all ny south indian food (nastan motsatsen till vad de ater i norr, och bestick kan man glomma) (vansterhanden kan man ocksa glomma), varit pa engagement ceremony, besokt ett meditationscenter, druckit kokosmjolk med sugror direkt ur noten ("en om dagen ar bra for magen!") samt sett en forestallning med indisk modern dans.
Pa formiddagarna gar jag en kurs/work shop pa Kathalayas Storyteller Academy. Den haller pa i 6 dagar och jag har lart mig sa mycket att jag inte vet var jag ska borja. Magiskt. Hanger ratt mycket har pa Kathalayas kontor, tanken ar att jag ska volontararbeta har efter min kurs. Alla pa kontoret ar love at first sight-typen av manniskor och jag trivs som fisken i vattnet. Igar gick vi pa after work pa en restaurang pa 13th floor, Mahatma Gandhi road, ganska frasig utsikt. Gillar dessutom det faktum att jag har varit pa after work i Indien, men aldrig i Sverige. Behover alltsa fortfarande gora krogdebut hemma...

Kaffe ar poppis i Bangalore ocksa, jag jublar.

Har ocksa traffat pa nagra nya proffs varda att namna: Frigolitproffs. Madrassproffs. Bambusticksproffs.

Vadret ar underbart har. Alla paminner mig minst 7 ggr om dagen att jag ar rod i ansiktet, men jag har hopp om att det ska overga i solbranna. Vill helst inte komma hem blekare an nar jag akte. Har klippt mig ocksa, det ar vidrigt, inte ens prins valiant den har gangen utan snarare hockeyfrilla/robert wells/jag pa skolfotot i 5:an (da jag aven bar hangselbyxor och en friends-troja).

Nejmen, Lml. Saknar alla. Kan nu skypea nar som helst ocksa och vill prata med alla! Puss!

• Plötsligt funnit mig öga mot öga med en kackerlacka. I dörröppningen till vårat vardagsrum. Panikade. Skrek och skrek och hämtade en borste och skrek och sopade upp den på en skyffel och skrek och sprang och slängde den i soptunnan och skrek. Med skrattande publik bestående av mina systrar. Kunde sen höra den kraffsa runt i soporna resten av dagen. Fy faaan. Jag som bara är rädd för spindlar och tandkrämsspott.. trodde jag.
• Spanat ut genom fönstret och på gatan nedanför, sett ett tåg av sjungande sikher som transporterar sin heliga skrift/bok från en tempel till ett annat. Boken var täckt med ett täcke av sammet och bars högt över ledarens huvud och näste man gick bakom och fläktade boken oavbrutet med en slags hårbefäst borste/solfjäder.
• Mött en helt underbart förträffligt fantastisk lärare, Manish Mattu Sir. Han är ett musikgeni, spelar tabla och harmonium, sjunger classic indian vocal, komponerar, samt är EXTREMT benägen att lära sig ALLT om västerländsk musik. Han har redan lärt sig alla grunder inom musikteori och hur man i teorin spelar piano, genom en bok som han har fått tag på någonstans (det finns inga pianolärare i Punjab). Nu är jag hans Piano Mam och han lär mig allt möjligt om allt möjligt. Nu börjar jag varje dag med att dricka chai med honom och analysera och jämföra indisk och västerländskmusik. Underbart. Dessutom är han ett stort fan av Backstreet Boys, och det gör bara allting bättre. ("Magda, listen to these boys... They are so talented! They can really do this!")
• Upptäckt en allmän Backstreet Boys-feber på vår skola! Det är galet! Inte bara ovanstående lärare hyllar dessa söta pojkar, utan alla verkar höja dem till skyarna. Härom dagen satt jag och målade i ett rum där några lärare satt och gossipade och drack té. Plötsligt sätter den ena på "Tell me the meaning of being lonely" på sin mobil och berättar för mig om hur det är den vackraste låt hon någonsin hört och att hon alltid spelar den om hon är väldigt glad, eller väldigt ledsen. Samtliga lärare runt bordet instämmer.
• Blivit terroristmisstänkt. Jag måste säga åt alla att sluta skicka brev till mig. Från och med nu no brev!! Jag kan inte skicka några och har ni tänkt svara på något från innan, gör inte det. Och no more paket till exempel från dig mamma! Postkontoret har noterat hur många brev jag skickar och att jag får något brev i veckan och i och med att jag är utlänning och dessutom brevväxlar inte bara med Sverige utan också med USA så har de nu börjat misstänka mig och har ringt min värdpapa och bett honom rapportera varje gång jag får eller skickar ett brev. HAHAHA!! Det är så komiskt! Men på riktigt också.. Så schlut med brevandet, det suger verkligen tycker jag och jag har älskat att få dem, har sparat varenda ett. Men men.