Indien

Precis som Amanda skrev på sin blogg, så håller jag med henne om att dagarna flyter ihop lite när man har samma ämnen varje dag. Man glömmer vilken veckodag det är, det älskar jag! Tidlöst. Nu till helgen ska vi pilgrimma igen, mot Vrindavan! Radha, beloved by Krsna, fyller år den här gången och det ska firas i den heliga staden. 12 timmars bilfärd väntar innan vi når vårat heliga mål. Tror jag kommer hem på onsdag.

Igår åt jag lunch med några klasskompisar på en restaurang utanför stan, superlyxig bakom flagnande färg och trasig fasad. Så ser det ut överallt här, utåt sett är alla hus rätt förfallna, men när man går in är de palats! Vi åt underbar mat, sizzler. Sizzler är en rätt som serveras på en stenplatta, när de bär in det så kokar den fortfarande och det ryker om den som från en Majbrasa. Namnet sizzler kommer från det fräsande sizzzzsizzljudet.

Jag trivs hur bra som helst i skolan, men tydligen trivs inte rektorn med mig. Hon vill att jag ska delta i precis allting, alla functions som hålls och alla sporter och alla tvprogram. Jag försökte berätta för min familj att jag inte ens vet vad en function är eftersom vi inte har dem i Sverige (typ Teacher's day, när man har en function till alla lärares ära, dansar för dem eller sjunger) men de bara skakade på huvudet och sa att rektorn kommer svara "Det är din uppgift att fråga alla om hur du ska göra för att delta!". Plus att jag fortfarande är jagad av the PE Sir. Så nästa vecka kommer jag troligen gå med i basketlaget ("because of your incredible height!"), börja hoppa längdhopp ("because you have such an incredible height!") samt kasta spjut ("I think you will be brilliant in this, because you have the height!"). Samt dansa inför 7000 elever på nästa function. Här spelar mina studier absolut ingen roll för rektorn, ingen kommer berätta för henne om jag är duktig i skolan, däremot blir hon lycklig om jag gör reklam och vinner tävlingar för D.A.V Public School Amritsar. Skit i plugget, det är skolans ansikte utåt som betyder något.