Indien

Geeta och Ameen har varit på möte hela förmiddagen och kom just tillbaka väldigt...flummiga. Men det ger glad stämning på jobbet. Nu har vi just druckit chai och ätit kakor och retat varandra i en halvtimme.

Hela helgen dedikerades till film. Jag och Geeta såg Kahaani på bio, den var väldigt bra, väldigt stark. Ovanlig för att komma från Bollywood. Kahaani handlar om en gravid kvinna som åker till Calcutta för att leda rätt på sin försvunne man.
Sen hyrde vi Falling in Love med Meryl Streep och Robert De Niro. Fantastiskt romance som vi mys-skrattade åt i 1,5 timme. Alla i filmen ser ut som om de går på Södra dessutom. Men den var fin. Bra feel-god om att bli kär helt enkelt.
Igår såg jag Paan Singh Tomar på bio med Sethu. Helt okej film om ravinbanditer runt Rajasthan på 80-talet. Lite lång men den hade subtitles i alla fall!
Igår kväll försökte jag och Geeta se Doctor Zhivago som vi också hade hyrt, men den hackade efter en halvtimme. Den började fantastiskt dock, med ryska revolutionen, pälskappor och salongsdans. På onsdag ska vi klaga lite hos hyrfilmskillen i Jayanagar och be honom skaffa en ny (vi ska också göra om vad vi gjorde förra gången när vi hyrde filmerna: råka shoppa jättemycket jättebilligt på wholesalemarknaden intill, äta masala dosa på Ganesh gaturestaurang, dricka strawberry lassi på Sreeraja Lassi, köpa böcker från något mysigt gatustånd och springa runt hela 4th block efter färskbröd. Vi hade så kul att vi lovade att göra om allt när vi ska lämna tillbaka filmerna).
Den 29:e Maj har The Avengers premiär. Större superhjältefilm kan jag knappt tänka mig.

Geeta och en myrbostad lika stor som henne.


Jag lär några barn på ett meditationscenter att sjunga lille katt. En sång de kommer ha nytta av i livet.

Jag har lite tid över och tänkte skriva om sånt jag ser och tänker på.

Bangalore är en valdigt fin stad. Det första som slog mig när jag kom hit är att de har ordentliga trottoarer. Det ligger små fik och eating corners överallt, kaffe 5 rs och underbar masala dosa 30 rs (detta är ungefär 5 kr, totalt.) Det ar gront (trad overallt och de blommar! Jackaranda, golden bells, jasmin, jackfruit mfl.), ganska öppet och väldigt ljust. Jag har faktiskt kommit på mig själv med att sakna någon regning dag ibland, vi har extremlyx med sol varje dag. Sen skämdes jag lite över min bortskämda tankegång.

Bangalore har världens högsta antal two wheelers i samma stad, och de har också världens högsta antal two wheeler theivery.

En liten anekdot: Igår kom jag en halvtimme innan Sariga (med nyckeln till kontoret) till jobbet och jag hade precis hämtat min väska hos Varalakshmi. Jag tänkte 'jag kan väl gå och ta en kaffe, det tar väl en 15 minuter'. Det tog tre minuter. Så jag tänkte självpepp 'nu måste jag lära mig att överleva on my own' och började dra hem väskan till Geetas lägenhet, den ligger bara typ 10 min bort. Väskan vägde 30 kilo exklusive ryggsäck och handbag, så det var väl en bra idé tyckte jag de första 2 minutrarna av mitt dragande. Sen blev jag väldigt medveten om det 35-gradiga solskenet. Sen gick ett hjul sönder. Sen kom hela familjen vi-hänger-på-terrassen-och-spanar-på-folk-på-gatan och började hänga ut från sin terrass och spana på mig på gatan och peka och skratta lite snällt åt den svettiga tjejen med en extremt stor väska. Men nu är väskan hemma i alla fall - victory!

Igår blev jag också vänligt mottagen av en kackerlacka i handfatet när jag skulle borsta tänderna. Jag panikade, slog vilt omkring mig, och lyckades slå ut den jäkeln genom fönstret med en flip flop. Geeta kallar numera den skon för the Killer Shoe eftersom detta var den tredje kackerlackan som stupat under dess sula. De är så sjukt stora! Som min hand typ. Juäääk!

Indiska kläder är ju vida kända för hur fina de är. Men i Sverige är det så lätt att man blir en Åh-titta-på-tjejen-hon-måste-just-ha-kommit-hem-från-nån-resa-i-Indien om man går in för det helhjärtat. Det fantastiska här är att de verkligen klär sig precis så där indiskt som man vill! Så man smälter in helt perfekt med bohemiska smycken och mönstrade kurtis, tunikor, vida byxor och färger och blommor i håret. Underbart! Bekvämare får man dessutom leta efter.

Igår åkte jag och min kompis Sethu förbi 'James Bond Dry Cleaners'. Vi var båda ganska nyfikna på var den kopplingen kom ifrån.

Jag har en hembiljett nu! Sjukt! Ses morgonen 11:e Maj.

Kokosmjölk är mums!

Sitter pa kontoret och har just oversatt "Stackars Pettson", som Geeta hade pa svenska i sin bokhylla. Nu ar denna fantastiska bok available for alla! Jag ar stolt over mig sjalv.
Jag trivs sa himla bra har! Ameen beskrev en gang hur vi jobbar for en pr-firma som kom pa besok: "We talk, we fight, we hug, we eat curd-rice and what happens is beautiful".

Idag har jag ocksa atit en ordentligt Gujurat-tallrik. Sa mycket mat! Det tog aldrig slut. Man far in en megatallrik med skalar med tiotals smaratter och desserter och snacks och chutneys och olika rotis. Vi vinglade ut fran restaurangen. Imorn ska jag och Sariga vara ensamma pa kontoret, vi funderar pa att ga till Corner House och ata glass till lunch. Varfor ater man inte glass till lunch jamt?


Igar kvall var jag hos Varalakshmi som introducerade meditation for mig. Hon ar medlem i the meditation society Shri Ram Chandra som har ashrams over hela jorden och foljer tre gurus, 'Masters'. Vi mediterade i en halvtimme igar, en halvtimme imorse och avslutar min "ingangskurs" med en timme meditation ikvall. Det ar ganska spannande. Kort sagt gar det ut pa att bli ett med gud genom att fokusera enbart pa the divine light inside your heart. Och ignorera alla andra tankar. Lite abstrakt kan jag tycka, men intressant.

Imorse tog Vara lakshmi med mig till en skola i ett slumomrade. Vi kunde inte stanna sa lange, for den ena av skolans tva lararinnor hade ramlat fran sin moppe och hela byn var samlad runt henne. Det ar svart att beskriva kanslan nar man gar in i the colony: de har inga bankar i skolan och sitter pa golvet. Skolan gar bara upp till 5:an, men de ar manga barn som tar med sina smasyskon ocksa, och sitter med bebisarna pa hoften samtidigt som de ovar multiplikationstabellen.

8 Mars

Har slappat hela dagen. Slappat pa den nivan att jag har behovt rora pa mig endast nar en kroppsdel har somnat. Last och sovit och forsokt hitta mig sjalv sa som man bor gora i Indien. Tankte ge lite tips pa bra indisk litteratur: Forutm uppenbara geniet Salman Rushdie, mycket lasvarda ar Ruskin Bond och Amitav Ghosh.

Imorse lyckades jag anda utratta en del. Tog en promenad runt kvarteret, for att se om jag hittar till mitt jobb, dit jag maste hitta imogon. Det gick bra. Hittade ocksa en liten gronsakshandel dar jag fullt upptagen av att kopa tomater, lok och potatis inte ser den annalkande faran - Holifirare! (Idag firas Holi, en hogtid for att visa att varen har kommit, ungefar som var Valborg. Den ar inte sa stor i sodra Indien, firas mest i de norra staterna, och eftersom Geeta ar i Mumbai for tillfallet och jag har ledigt fran Kathalaya hade jag mest sett idag som en vanlig dag da jag skulle traska runt lite for mig sjalv. Men hur firar man da? Man kastar farg och vatten pa varandra.) Upp bakom ingefaran syns plotsligt en valdigt glad, valdigt tanig och valdigt fargglad kille som skriker "Madam!! HAPPY HOLI!!" och slash slash slungar tva navar lila fargpuder i mitt ansikte. Jag tycker det har ar sa fint med Indien: Man behover aldrig vara ensam. Varken pa bussen eller pa nagon hogtid.

Igar kom jag och Geeta hem fran var miniweekend i Coorg. Tillsammans med tyskarna Martin och Dirk spenderade vi 3 dagar pa ett kaffeplantage dar, Alath-Cad. Skulle ni raka hitta er sjalva i sodra Indien ar ett besok till Alath-Cad ett maste! Helt underbart. Mitt i djungeln bor familjen som ager the Alath-Cad estate pa 65 acres. De odlar kaffe och peppar och kokosnotter och betelnuts och mango och jackfruit och papaya och sa vidare. Det fanns knappt er, inget internet, inga vagar, bilar eller avgaser. Vi gjorde inget annat an att totalslappa. Laste, tog prommisar, pratade, at mat, drack massa kaffe, lyssnade pa faglar... Geeta vet en mycket om allt som vaxer och lever i djungeln sa hon berattade nagot om allt vi sag. Mannen pa plantaget kom upp till oss en kvall och berattade om de stora problemen de har med elefanthordar som mosar odlingarna och avslutade med att saga

"But at least the elephants have some manners, they walk in a row in the same paths as we use. You should see the bisons! Hoho! They waqlk six beside each other! Like a plough!"

Det var utan tvekan en av de vackraste platser jag har sett, och mitt resesallskap var mycket trevligt - 3 storytellers! Bra kvallar.

Idag har jag suttit sa mycket att varje gang jag reser mig maste jag vanta i 2 min sa att jag hinner fa upp lite blod till huvudet. Forutom en elandig visdomstand som pockar pa uppmarksamhet ungefar en gang i manaden, kan jag verkligen saga som min mamma brukar gora nar hon semestrar "Nej minsann, det har gor inte ont nagonstans!".





P.S
En fantastiskt fin bonus var att de visade "Back to the future, Part II" pa TV igar! Jag och Geeta klistrade oss tarskrattande framfor tv:en, filmen utspelar sig till stor del i framtiden - 2015. Alla ungdomar har jeansen utochin, automatiska skosnoren och flygande skateboards.
D.S

Idag har vi haft Puppetmaking-work shop på Kathalaya och jag fann en nya hobby jag trivdes mycket bra i! Har filat och klistrat och knivat och målat hela förmiddagen.

Det är jättekul att plötsligt vara i södra Indien och upptäcka allt nytt här. Maten är väldigt annorlunda, alla klär sig annorlunda och atmosfären är annorlunda. Här äter man dosas - ris/linspannkaka med chutney yumyum, wardas - indisk donut typ, mycket ris, sambar - masala och daal, fisk och allt möjligt mer. Igår råkade jag äta 6 gånger, vet inte hur jag hade plats, men det är å andra sidan mycket jag inte vet. Jag älskar att hänga runt på Kathalaya, och Geeta som håller i min storyteller kurs är en underbar