Indien

Indiens gator är...

...Proppfulla med folk. I alla filer kör alla människor olika fordon i olika riktningar.
...Hästochvagn är lika vanligt som zuperznabbazportbilar.
...Den indiska motsvarigheten till en svennig röd sportbil är vit. Helt seriöst är alla bilar vita.
...Fullproppade med alla möjliga slags djur: kor, buffalos, hundar, ekorrar (som ser ut som piff&puff), getter, kameler, osv.
...Lite osäkra, härom dagen åkte min rickshaw förare lite för fort nerför en backe vilket resulterade i att vi snurrade runt med hela trehjulingen. Jag kom väldigt lindrigt undan, fick ett litet litet liiiitet skrapsår på armbågen. Hade hoppats på ett tufft ärr i alla fall.
...Strömlösa om nätterna. Strömmen kommer och går här, lite som den vill. Idag har vi varit utan el och vatten i 8 timmar.



Det känns så overkligt att gå på en gata här, mitt bland fruktstånd och monday market och tuktuks och tänka att jag faktiskt bor här. Vissa dagar går tiden långsamt som en morgontrött snigel och andra dagar så snabbt att jag knappt hinner med. Det finns så mycket att lära sig! Vidskepligheter man inte får bryta, namnen på alla gudarna och alla gurus, för att inte tala om tilltalsnamn på alla släktingar, maträtter, nya frukter och grönsaker jag aldrig sett, kroppsspråk man inte känner till, outtalade regler att komma ihåg. Det är ibland som om världen utanför Indien inte existerar över huvud taget. Som om det moderna absolut försöker eftersträva en annan kultur, men ingen vet varför, eller egentligen vad det är man försöker likna. Vissa människor här lever på samma sätt som de har levt i samma by i 6000 år. Och andra städer är så moderna att inte ens Apple skulle hinna med. Som att jag är den enda, verkligen den enda i hela stan som inte har en smartphone, men samtidigt är samtliga hushåll utan el varje måndag. Phuuuu.....

Idag var sannerligen en stor dag. Jag bestämde mig för att ordna upp min oreda med skolan på egen hand (med min kompis Sona som stöd i andra handen) och begav mig till receptionen och hennes stora sareebeklädda majestät Rektorn. Jag drog i en tråd och sen rasade hela vattenfallet så nu ska jag göra allt Indien kan erbjuda! Tjoho! Rektorn och några lärare har helt och hållet möblerat om mitt schema, efter att ha sagt de fantastiskt bevingade orden "Men du ska ju inte ge någon examen, så du behöver ju inte ens gå på lektionerna faktiskt". Istället ska jag:

1. Lära mig pottery varje morgon.
2. Lära mig att måla henna och mehandi.
3. Lära mig att måla på tyg, göra borders och att väva.
4. Fortsätta ha musik (sitar) och även lära mig indisk trumma, tabla, samt fortsätta med dansen.
5. Bara behöva gå på historie- och engelska lektionen när jag känner för det, annars kan jag göra något av ovanstående på den tiden.
6. Få en hindilärare tillslut och kommer få studiebesöka de franskstuderande mellanstadieeleverna.
7. Avsluta varje skoldag med ett yogapass.

Jag älskade skolan innan också, men nu kommer den bli en evig fest av Indiens kultur. Mellan lektionerna har jag ju rast också, om jag nu skulle bli uttmattad av ansträngningen att inte plugga alls. Känns nästan för bra.




Jag är jättetacksam för alla mail jag får också, men tyvärr kan jag inte kolla mailen mer än en gång i månaden. Jag läser precis allting och blir verkligen så glad av alla fina mail och jag ska försöka svara så gott jag kan om en vecka, i Oktober, när jag kan kolla mailen igen. Annars funkar brevskrivande bra, jag tycker att det är skitkul att skicka brev, så det gör jag gärna. Jag har inte glömt bort någon här borta, även om jag inte svarar, tvärt om så tänker jag på alla hela tiden nu.

Helgen, dvs söndag här i Amritsar, spenderade jag hemma och på Tanyas kompis Pranavs födelsedagsmiddag. Vi åt god veggomat och smetade tårta i hans ansikte. Vi har vegetarisk månad nu igen, för massa högtider står för dörren så då undviker man kött och ägg. Gör mig absolut ingenting för det är så gott ändå. Härom dagen lagade min mama en rätt med 21 gröna chillis. 21!! Tog en bild på kryddtallriken inför måltiden: 1/3 ingefära, 1/3 vitlök, 1/3 chilli. Plus svartpeppar, rödchillipulver och salt. Jag grät efter att ha ätit upp och min näsa rann som ett vattenfall. Min papa däremot kan glatt tugga på och äta 3 chillis bara så där, på rad. Ingen gräns för stark mat..

I skolan blev jag uppsnappad av rektorn igen och introducerad för hundra lärare i olika ämnen som hon vill att jag ska delta i. Hon var inte riktigt nöjd med mitt framträdande i Assembly (trots att jag pratade hindi för 7000 människor!) utan tyckte att jag sa för lite. Jag pratade med PE sir idag också, men han var lite småsur eftersom "all the competitions are over now!". Då svarade jag snabbt det inlärda svaret från svenska mellanstadiet "But it's not just about the competitions, it's about having fun!". Han höll inte med. Han svarade att i skolan är det bara tävling som gäller och sen var det slutdiskuterat. Jag får försöka klura ut nåt sätt att göra dem nöjda med mig. Kanske börja med weaving eller pottery?
Vi hade prov idag också, i historia igen, och alla i min klass var väldigt glada att få sitta bakom mig, för eftersom jag är så lång så kunde alla fuska så mycket de orkade bakom min rygg. Det känns bra att de gillar mig i klassen!

Annars kan jag väl droppa lite mer saker jag tänker på bara...
Ibland när jag åker hem från skolan är det så dammigt på gatorna att om man drar med handen på halsen när man kommer hem, så blir handen svart.
Jag har blivit förkyld av AC:en, precis som Krullis (www.califoranna.blogg.se), så mama tog mig till doktorn igår. Han hade flätat skägg, mycket stiligt. Fick lite färgglada piller och kommer förhoppningsvis låta normal igen om några dagar.
Vi äter alla måltider i sängen eller på golvet, så nu är jag faktiskt lite vig och kan böja ner huvudet i golvet när jag sitter med benen i lotusposition!
Om vi behöver något hemma så väntar vi tills det kommer en vagn på gatan utanför, då lutar sig pappa ut genom fönstret och hojtar fram sin grönsaks- eller fruktbeställning.
Min klädstil går inte hem här så jag är väldigt glad att jag har skoluniform.
Jag har lärt mina klasskompisar att säga pusspuss, hej då och jag pratar svenska. Det är ganska kul när man plötsligt hör någon skrika i korridoren "JAG PRATAR SVENSKA!!!!"



Sofia om du läser det här: Hon får ju bära HELA rishögen!!!

Hällå! Efter en onaturligt overkligt outhärdligt varm vecka börjar temperaturen äntligen sjunka lite. I skolan vet jag knappt vart jag ska ta vägen när det är 42 grader. Minst 5 personer om dagen frågar mig "Magdhhaa. Why is your face red?" Tack. Tack så mycket.
Imorgon ska min klass hålla i morgonens assembly. Den dagliga bönen/samlingen för hela skolan. Vi har planerat hela dagen och det var nog den mest ostrukturerade skolaktivitet jag varit med om. Jag ska läsa några rader på hindi inför hela skolan iaf. Det kan ju bli jätteroligt. För alla andra som lyssnar.

Den här veckan har annars var mycket fin. Jag har varit på Svaasa Spa och övat, målat några målningar, spelat lite sitar och så vidare. Alldeles nyss stod jag på takterrassen och lyssnade på musik och glodde på fladdermöss. Min syster Antim har preparation holidays för sina examens som börjar imorn, så jag har åkt ensam till skolan hela veckan. Jag var väldigt väldigt stolt över mig själv när jag lyckades ta mig till skolan ensam första morgonen, efter att ha pratat hindi med en rickshaw driver. Såg till att berätta det för alla. På tal om Antims examen så är jag väldigt glad att jag inte läser matte i år (och inte har för avsikt att göra det igen heller för den delen). Antim går i första ring, och hon berättade att de började med trigonometry, sin och cos och sånt som vi har i matte D, i 8:an. De läser matte varje dag och får aldrig använda miniräknare.

I helgen åkte jag och Tanya till Svaasa Spa för att spela lite, men när vi kom fram var det fullt med folk överallt. Vi gick in och pratade lite med ägaren av Spat och det visade sig att de hade en exklusiv modeutsällning med designers från Indien som designar kläder, interör och smycken till alla Bollywoodstjärnor. Vi smet in utan inbjudan och minglade runt och jag låtsades att jag var en svinrik Europé med ett extremt stort intresse för handsydda puffkuddar, gardindekorationer och överdådiga smycken. Alla designers behandlade mig och Tanya med respekt och adresserade mig "Ma'm". Det var roligt må jag säga.


Slutligen vill jag berätta om lite saker jag såg när jag och Antim fastnade med moppen i en bilkö igår:
En buss med en jättestor affisch där det stod "BALLE BALLE". Jag undrar vad det betyder på hindi.
Minst fem reklamskyltar för olika sjukhus. "Här är ditt hjärta i goda händer" typ.
Lite restauranger med grillar som är hål i marken.
5 personer på en moppe.
En cyklist med minst 10 flak ägg på pakethållaren.

Imorse vaknade jag och Antim som vanligt klockan kvart i 6 och gjorde oss i ordning och åt frukost och skulle precis gå ut genom dörren till skolan, men då var gatorna fyllda med vatten. Så vi kom ingenstans. Jag hade ledigt från skolan igår också, vet inte varför. Jag och Antim hann komma till skolan innan vi fick reda på det. Lite tråkigt, som bekant för alla som känner mig tycker jag ju jag att det är kul att gå i skolan. Ej heller är jag den som missar en lektion i onödan... Behöver kanske öva mig på att inte göra någonting i år.


I förrgår kom vi hem från vår andra trip till Vrindavan the holy city. Vi besökte tempel och gick i parader och åkte båt och drack chai och besökte tempel och lekte med lera på ett ställe där Krsna växte upp och besökte lite tempel och träffade en ELEFANT! Jisses vad stora de är. Vi matade den med chips och coca cola. Vrindavan var vackert och intressant.

Trot eller ej men jag har lite svårt att komma på vad jag ska skriva. Man har ju mindre bra dagar här också, och trots att det händer mycket hela tiden så tar det ett tag att vänja sig, för mig i alla fall. Jag saknar att kunna uttrycka mig precis som jag vill i mitt språk och jag saknar svensk mat väldigt mycket, frukost speciellt, och jag saknar alla riktigt nära vänner och min familj där jag vet vad jag kan ta ur vilka skåp och att kunna klä mig som jag vill och gå ut när jag vill. Det är väldigt annorlunda här så jag tar en dag i taget och övar på att leva ett helt annat liv. Det är många regler att komma ihåg och mycket under toppen på isberget som är kulturen. Men ett steg i taget helt enkelt. Jag har lärt mig att vicka på huvudet nu i alla fall.

Precis som Amanda skrev på sin blogg, så håller jag med henne om att dagarna flyter ihop lite när man har samma ämnen varje dag. Man glömmer vilken veckodag det är, det älskar jag! Tidlöst. Nu till helgen ska vi pilgrimma igen, mot Vrindavan! Radha, beloved by Krsna, fyller år den här gången och det ska firas i den heliga staden. 12 timmars bilfärd väntar innan vi når vårat heliga mål. Tror jag kommer hem på onsdag.

Igår åt jag lunch med några klasskompisar på en restaurang utanför stan, superlyxig bakom flagnande färg och trasig fasad. Så ser det ut överallt här, utåt sett är alla hus rätt förfallna, men när man går in är de palats! Vi åt underbar mat, sizzler. Sizzler är en rätt som serveras på en stenplatta, när de bär in det så kokar den fortfarande och det ryker om den som från en Majbrasa. Namnet sizzler kommer från det fräsande sizzzzsizzljudet.

Jag trivs hur bra som helst i skolan, men tydligen trivs inte rektorn med mig. Hon vill att jag ska delta i precis allting, alla functions som hålls och alla sporter och alla tvprogram. Jag försökte berätta för min familj att jag inte ens vet vad en function är eftersom vi inte har dem i Sverige (typ Teacher's day, när man har en function till alla lärares ära, dansar för dem eller sjunger) men de bara skakade på huvudet och sa att rektorn kommer svara "Det är din uppgift att fråga alla om hur du ska göra för att delta!". Plus att jag fortfarande är jagad av the PE Sir. Så nästa vecka kommer jag troligen gå med i basketlaget ("because of your incredible height!"), börja hoppa längdhopp ("because you have such an incredible height!") samt kasta spjut ("I think you will be brilliant in this, because you have the height!"). Samt dansa inför 7000 elever på nästa function. Här spelar mina studier absolut ingen roll för rektorn, ingen kommer berätta för henne om jag är duktig i skolan, däremot blir hon lycklig om jag gör reklam och vinner tävlingar för D.A.V Public School Amritsar. Skit i plugget, det är skolans ansikte utåt som betyder något.