Hoshiarpur aur Mamu
Tjoho
Gissa vad. Jag är ledig från skolan igen. Jag har förmodligen fler chuttis (lediga dagar) än skoldagar här. Är lite rädd för hur lat jag kommer vara när jag kommer hem, behöver ju inte plugga heller. Om vinden vänder och tuppen gal kommer jag förhoppningsvis hem studiemotiverad inför trean, det vore nåt det!
Den här veckan har mina klasskompisar fått tillbaka sina prov. Provresultaten lästes upp inför hela klassen så att alla kan skratta om någon har lyckats svara heltokigt. Proven har poängsystem och lärarna älskar att läsa upp vem som lyckades på 1p av 80. Jag funderar över hur man lyckas få ETT poäng, måste ju vara lättare att bara bli nollad eller få iaf 2 poäng. Men icke skrattade jag! Jag behövde ju inte ens göra proven.
Dog av skratt när jag läste Krullis blogg (www.califoranna.blogg.se) och såg bilderna på Bacontandkrämen! Fy fan vad äckligt! Ibland blir man lite ställd av sånt som är nytt och konstigt... vår tandkräm här är lila-brun t.ex. Min tandkrämsspottfobi blir INTE lindrad av den färgen. Annars har jag blivit lite bättre på att smaka sånt som inte ser gott ut inför blotta ögat. Brukade vara skitfeg, men här är det andra bullar. I princip allting är ju extremt gott, jag lär väl rulla hem från Arlanda.
Hoho
Nu sitter jag i skolan och ar lite lonely. Bara tva av mina larare dok upp idag sa jag har spenderat extremt mycket tid i biblioteket. Skrivit lite brev och last 3/4 av min bok. Just nu laser jag "Froken Smillas kansla for sno" av Peter Hoeg - extremt bra! Las las las.
Lat mig beratta lite om indisk tv. For det forsta ar det omattligt populart. Alla kollar pa teve, hela tiden. Min familj har 999 kanaler. Det gar jattemanga sapor hela dagarna som jag har svart att halla isar. De ar alltid valdigt dramatiska med langa scener som utgors av kanslosamma blickar och med drastiska och ibland mycket omotiverade musikinslag. Det popularaste programmet av alla ar "Kaun Banega Crorepati": Vem vill bli miljonar. Det leds av Legenden och Skadespelaren Amtiabh Bachan och forra veckan, nar en tavlande for forsta gangen i teveprogrammets historia vann det hogsta beloppet, kande till och med jag for att grata lite.
Annars gar det bra med det mesta! Jag kan ata stark mat nu, wiiieeee... Har om dagen lagade jag mat med mama, och blev da ombedd att skara 22 grona chillis. Fingertopparna svider efter det! Jag fragar mama sa ofta om hon kan lara mig att laga den och den ratten att hon har borjat skamta om att ta betalt for matlagningslektioner. ALLT ar ju gott har. Det lar synas pa mig nar jag kommer hem.. En stor skillnad ar att de ater matmat till frukost ocksa. Varm, lagad mat. Jag saknar svensk frukost lite, speciellt hard ost, vilket mamma i Sverige forutsag. Amanda, i Jaipur, har fatt sin familj att skicka kaviar till henne, sa hon kakar Kalles varje dag! Nar jag kommer hem blir det indiska middag for hela stan i alla fall. All inclusive med att sitta pa golvet och ata med fingrarna.
Slutligen kan jag beratta att en kille som jobbar pa min skola log mot mig i trappan idag och da ramlade jag. Tappade vaskan och lag och skamdes bland skolbocker och pennor. Kul. Ar det inte isen i Sverige sa ar det nagot annat!
Carpe Diem...
Nu har vintern kommit till Amritsar! Långärmade tröjor och jeans. Temperaturen är nog lite Maj-Juni i Sverige. Precis som Krullis också skriver från California så är det lite förvirrande när det blir mörkare men inte kallare! Idag är jag hemma från skolan efter några lite krassliga dagar och lite sömn. Alla mina klasskompisar har provmånad så jag spenderar ganska mycket tid ensam i skolan. Lite privatundervisningskänsla. Jag måste dessutom alltid springa runt och leta upp alla mina lärare själv, de smiter alltid iväg någonstans och dricker té. Jag har trevligt dock, sitter och målar och spelar sitar för fulla muggar.
Överallt här i Indien sitter motton på hur man ska leva. Alla skolväggar är prydda med citat som "Positive or Negative. One can create disaster and one success, depending on what you choose" eller "Don't delay for tomorrow what you can do today". Alla lärare pratar också i motton. Min engelska lärare har ofta lååååånga utläggningar om hur viktigt det är med valuable time "With great planning, man can be the sculptor of his own destiny". Alla plastpåsar från olika butiker har också små tips som "Enjoy life". Jag kommer förmodligen också snart prata i metaforer och livsnjutartips! Då kanske jag kommer ett litet steg närmare att bli Ernst Kierschteigers vän tillslut!
De kallar mig bodybuildern här, för jag bär alltid mina väskor själv.
