Indien

Nu har vintern kommit till Amritsar! Långärmade tröjor och jeans. Temperaturen är nog lite Maj-Juni i Sverige. Precis som Krullis också skriver från California så är det lite förvirrande när det blir mörkare men inte kallare! Idag är jag hemma från skolan efter några lite krassliga dagar och lite sömn. Alla mina klasskompisar har provmånad så jag spenderar ganska mycket tid ensam i skolan. Lite privatundervisningskänsla. Jag måste dessutom alltid springa runt och leta upp alla mina lärare själv, de smiter alltid iväg någonstans och dricker té. Jag har trevligt dock, sitter och målar och spelar sitar för fulla muggar.

Överallt här i Indien sitter motton på hur man ska leva. Alla skolväggar är prydda med citat som "Positive or Negative. One can create disaster and one success, depending on what you choose" eller "Don't delay for tomorrow what you can do today". Alla lärare pratar också i motton. Min engelska lärare har ofta lååååånga utläggningar om hur viktigt det är med valuable time "With great planning, man can be the sculptor of his own destiny". Alla plastpåsar från olika butiker har också små tips som "Enjoy life". Jag kommer förmodligen också snart prata i metaforer och livsnjutartips! Då kanske jag kommer ett litet steg närmare att bli Ernst Kierschteigers vän tillslut!




De kallar mig bodybuildern här, för jag bär alltid mina väskor själv.

Det här har jag haft för mig!

1. Fastat. Vi har haft fasta hela familjen. Några en hel vecka, jag de sista två dagarna. Fastan var för att helga gudarna och innebar att vi inte åt kött, ägg eller vete typ. Eller vi åt i stort sätt bara frukt, mjölk (chai så klart) och potatis. Jag älskade maten i alla fall så för mig var det mest roligt med en fasta. Kul att pröva en på riktigt, den vi har i Sverige har jag aldrig träffat någon som har gjort? Imorgon är det fasta igen, men bara för att gifta kvinnor. Den här gången får de inte äta något på hela dagen, inte ens dricka vatten. Däremot är det stor fest på kvällen så alla är superfint klädda och smyckade och har mehandi upp till armbågarna!
2. Fyllt 18 och äntligen har jag tillgång till en himmelska nyckeln som det innebär att vara arton. Vad man har hört. Firade väl inte riktigt på samma sätt här som jag hade gjort i Sverige, men det var en väldigt bra dag i alla fall. Jag åt alldeles för mycket, fick alldeles för fina presenter och en tårta i ansiktet, som avslutade dagen. Blev gulligt firad i skolan också, tårta på rektorns kontor och partyhatt påtvingad för resten av dagen.
3. Lärt min granne Mehak alla de fulaste svenska svordomarna som hon glatt räknade upp på fingrarna när vi var på restaurang, som jag skrattade!
4. Varit på bio, på hindifilm den här gången! "Rascals". Fattade vad den handlade om men satt som ett fån varje gång alla i biosalongen började skratta. Indier på bio visar gärna sin uppskattnig dessutom. Kommer det en snygg tjej i rutan börjar alla jubla och klappa händerna.
5. Jag har varit på Amritsars enda McDonald's och ätit veggiebörgare för första gången. All den vegetariska maten här har fått mig att inse hur mycket kött vi äter i Sverige. I varje måltid ju! Jag tänkte att vi ju äter massa pasta som är vegetarisk. Men vi har ju bacon och skinka och salami i alla pastor ändå. Mcveggie var också god.
6. Varit på INDISKT BRÖLLOP! Här snackar vi en stor händelse. Det var min mammas bästa väns mans kusins dotter tror jag, som skulle gifta sig. Jag gick på bröllopsceremonies i 2 dagar. Utåt sett verkade de handla ganska mycket om att äta och bli fotad, men sen fick jag se alla traditioner. Festligheterna hålls på jättestora gårdar typ, områden stora som Sturebyskolans hela campus dekoreras och ööööverallt finns det mat. Matstånd för nudlar, golgappa, potatoburgers, chappattis, fruktsallad och så mycket mer. Och det är bara snacksen. Efter det går man in i en megasal och äter middag, bufé med jagvetintehurmånga rätter. Gästerna var väl kanske 700 typ. Vad det gällde bröllopet var vi på brudens sida så vi fick se hur hon gjorde sig iordning. hon var fantastiskt vacker med så mycket smycken att hon rasslade så fort hon andades. Ceremonierna innefattade allt ifrån att gå med henne under en sjal till att kasta pengar på henne till att hon och hennes man utbyter ringar och blomhalsband och mycket. Det var minst sagt en häftig upplevelse och nu kan jag förstå varför indierna älskar bröllop så mycket.

Indiens gator är...

...Proppfulla med folk. I alla filer kör alla människor olika fordon i olika riktningar.
...Hästochvagn är lika vanligt som zuperznabbazportbilar.
...Den indiska motsvarigheten till en svennig röd sportbil är vit. Helt seriöst är alla bilar vita.
...Fullproppade med alla möjliga slags djur: kor, buffalos, hundar, ekorrar (som ser ut som piff&puff), getter, kameler, osv.
...Lite osäkra, härom dagen åkte min rickshaw förare lite för fort nerför en backe vilket resulterade i att vi snurrade runt med hela trehjulingen. Jag kom väldigt lindrigt undan, fick ett litet litet liiiitet skrapsår på armbågen. Hade hoppats på ett tufft ärr i alla fall.
...Strömlösa om nätterna. Strömmen kommer och går här, lite som den vill. Idag har vi varit utan el och vatten i 8 timmar.



Det känns så overkligt att gå på en gata här, mitt bland fruktstånd och monday market och tuktuks och tänka att jag faktiskt bor här. Vissa dagar går tiden långsamt som en morgontrött snigel och andra dagar så snabbt att jag knappt hinner med. Det finns så mycket att lära sig! Vidskepligheter man inte får bryta, namnen på alla gudarna och alla gurus, för att inte tala om tilltalsnamn på alla släktingar, maträtter, nya frukter och grönsaker jag aldrig sett, kroppsspråk man inte känner till, outtalade regler att komma ihåg. Det är ibland som om världen utanför Indien inte existerar över huvud taget. Som om det moderna absolut försöker eftersträva en annan kultur, men ingen vet varför, eller egentligen vad det är man försöker likna. Vissa människor här lever på samma sätt som de har levt i samma by i 6000 år. Och andra städer är så moderna att inte ens Apple skulle hinna med. Som att jag är den enda, verkligen den enda i hela stan som inte har en smartphone, men samtidigt är samtliga hushåll utan el varje måndag. Phuuuu.....

Idag var sannerligen en stor dag. Jag bestämde mig för att ordna upp min oreda med skolan på egen hand (med min kompis Sona som stöd i andra handen) och begav mig till receptionen och hennes stora sareebeklädda majestät Rektorn. Jag drog i en tråd och sen rasade hela vattenfallet så nu ska jag göra allt Indien kan erbjuda! Tjoho! Rektorn och några lärare har helt och hållet möblerat om mitt schema, efter att ha sagt de fantastiskt bevingade orden "Men du ska ju inte ge någon examen, så du behöver ju inte ens gå på lektionerna faktiskt". Istället ska jag:

1. Lära mig pottery varje morgon.
2. Lära mig att måla henna och mehandi.
3. Lära mig att måla på tyg, göra borders och att väva.
4. Fortsätta ha musik (sitar) och även lära mig indisk trumma, tabla, samt fortsätta med dansen.
5. Bara behöva gå på historie- och engelska lektionen när jag känner för det, annars kan jag göra något av ovanstående på den tiden.
6. Få en hindilärare tillslut och kommer få studiebesöka de franskstuderande mellanstadieeleverna.
7. Avsluta varje skoldag med ett yogapass.

Jag älskade skolan innan också, men nu kommer den bli en evig fest av Indiens kultur. Mellan lektionerna har jag ju rast också, om jag nu skulle bli uttmattad av ansträngningen att inte plugga alls. Känns nästan för bra.




Jag är jättetacksam för alla mail jag får också, men tyvärr kan jag inte kolla mailen mer än en gång i månaden. Jag läser precis allting och blir verkligen så glad av alla fina mail och jag ska försöka svara så gott jag kan om en vecka, i Oktober, när jag kan kolla mailen igen. Annars funkar brevskrivande bra, jag tycker att det är skitkul att skicka brev, så det gör jag gärna. Jag har inte glömt bort någon här borta, även om jag inte svarar, tvärt om så tänker jag på alla hela tiden nu.

Helgen, dvs söndag här i Amritsar, spenderade jag hemma och på Tanyas kompis Pranavs födelsedagsmiddag. Vi åt god veggomat och smetade tårta i hans ansikte. Vi har vegetarisk månad nu igen, för massa högtider står för dörren så då undviker man kött och ägg. Gör mig absolut ingenting för det är så gott ändå. Härom dagen lagade min mama en rätt med 21 gröna chillis. 21!! Tog en bild på kryddtallriken inför måltiden: 1/3 ingefära, 1/3 vitlök, 1/3 chilli. Plus svartpeppar, rödchillipulver och salt. Jag grät efter att ha ätit upp och min näsa rann som ett vattenfall. Min papa däremot kan glatt tugga på och äta 3 chillis bara så där, på rad. Ingen gräns för stark mat..

I skolan blev jag uppsnappad av rektorn igen och introducerad för hundra lärare i olika ämnen som hon vill att jag ska delta i. Hon var inte riktigt nöjd med mitt framträdande i Assembly (trots att jag pratade hindi för 7000 människor!) utan tyckte att jag sa för lite. Jag pratade med PE sir idag också, men han var lite småsur eftersom "all the competitions are over now!". Då svarade jag snabbt det inlärda svaret från svenska mellanstadiet "But it's not just about the competitions, it's about having fun!". Han höll inte med. Han svarade att i skolan är det bara tävling som gäller och sen var det slutdiskuterat. Jag får försöka klura ut nåt sätt att göra dem nöjda med mig. Kanske börja med weaving eller pottery?
Vi hade prov idag också, i historia igen, och alla i min klass var väldigt glada att få sitta bakom mig, för eftersom jag är så lång så kunde alla fuska så mycket de orkade bakom min rygg. Det känns bra att de gillar mig i klassen!

Annars kan jag väl droppa lite mer saker jag tänker på bara...
Ibland när jag åker hem från skolan är det så dammigt på gatorna att om man drar med handen på halsen när man kommer hem, så blir handen svart.
Jag har blivit förkyld av AC:en, precis som Krullis (www.califoranna.blogg.se), så mama tog mig till doktorn igår. Han hade flätat skägg, mycket stiligt. Fick lite färgglada piller och kommer förhoppningsvis låta normal igen om några dagar.
Vi äter alla måltider i sängen eller på golvet, så nu är jag faktiskt lite vig och kan böja ner huvudet i golvet när jag sitter med benen i lotusposition!
Om vi behöver något hemma så väntar vi tills det kommer en vagn på gatan utanför, då lutar sig pappa ut genom fönstret och hojtar fram sin grönsaks- eller fruktbeställning.
Min klädstil går inte hem här så jag är väldigt glad att jag har skoluniform.
Jag har lärt mina klasskompisar att säga pusspuss, hej då och jag pratar svenska. Det är ganska kul när man plötsligt hör någon skrika i korridoren "JAG PRATAR SVENSKA!!!!"



Sofia om du läser det här: Hon får ju bära HELA rishögen!!!

Hällå! Efter en onaturligt overkligt outhärdligt varm vecka börjar temperaturen äntligen sjunka lite. I skolan vet jag knappt vart jag ska ta vägen när det är 42 grader. Minst 5 personer om dagen frågar mig "Magdhhaa. Why is your face red?" Tack. Tack så mycket.
Imorgon ska min klass hålla i morgonens assembly. Den dagliga bönen/samlingen för hela skolan. Vi har planerat hela dagen och det var nog den mest ostrukturerade skolaktivitet jag varit med om. Jag ska läsa några rader på hindi inför hela skolan iaf. Det kan ju bli jätteroligt. För alla andra som lyssnar.

Den här veckan har annars var mycket fin. Jag har varit på Svaasa Spa och övat, målat några målningar, spelat lite sitar och så vidare. Alldeles nyss stod jag på takterrassen och lyssnade på musik och glodde på fladdermöss. Min syster Antim har preparation holidays för sina examens som börjar imorn, så jag har åkt ensam till skolan hela veckan. Jag var väldigt väldigt stolt över mig själv när jag lyckades ta mig till skolan ensam första morgonen, efter att ha pratat hindi med en rickshaw driver. Såg till att berätta det för alla. På tal om Antims examen så är jag väldigt glad att jag inte läser matte i år (och inte har för avsikt att göra det igen heller för den delen). Antim går i första ring, och hon berättade att de började med trigonometry, sin och cos och sånt som vi har i matte D, i 8:an. De läser matte varje dag och får aldrig använda miniräknare.

I helgen åkte jag och Tanya till Svaasa Spa för att spela lite, men när vi kom fram var det fullt med folk överallt. Vi gick in och pratade lite med ägaren av Spat och det visade sig att de hade en exklusiv modeutsällning med designers från Indien som designar kläder, interör och smycken till alla Bollywoodstjärnor. Vi smet in utan inbjudan och minglade runt och jag låtsades att jag var en svinrik Europé med ett extremt stort intresse för handsydda puffkuddar, gardindekorationer och överdådiga smycken. Alla designers behandlade mig och Tanya med respekt och adresserade mig "Ma'm". Det var roligt må jag säga.


Slutligen vill jag berätta om lite saker jag såg när jag och Antim fastnade med moppen i en bilkö igår:
En buss med en jättestor affisch där det stod "BALLE BALLE". Jag undrar vad det betyder på hindi.
Minst fem reklamskyltar för olika sjukhus. "Här är ditt hjärta i goda händer" typ.
Lite restauranger med grillar som är hål i marken.
5 personer på en moppe.
En cyklist med minst 10 flak ägg på pakethållaren.

Imorse vaknade jag och Antim som vanligt klockan kvart i 6 och gjorde oss i ordning och åt frukost och skulle precis gå ut genom dörren till skolan, men då var gatorna fyllda med vatten. Så vi kom ingenstans. Jag hade ledigt från skolan igår också, vet inte varför. Jag och Antim hann komma till skolan innan vi fick reda på det. Lite tråkigt, som bekant för alla som känner mig tycker jag ju jag att det är kul att gå i skolan. Ej heller är jag den som missar en lektion i onödan... Behöver kanske öva mig på att inte göra någonting i år.


I förrgår kom vi hem från vår andra trip till Vrindavan the holy city. Vi besökte tempel och gick i parader och åkte båt och drack chai och besökte tempel och lekte med lera på ett ställe där Krsna växte upp och besökte lite tempel och träffade en ELEFANT! Jisses vad stora de är. Vi matade den med chips och coca cola. Vrindavan var vackert och intressant.

Trot eller ej men jag har lite svårt att komma på vad jag ska skriva. Man har ju mindre bra dagar här också, och trots att det händer mycket hela tiden så tar det ett tag att vänja sig, för mig i alla fall. Jag saknar att kunna uttrycka mig precis som jag vill i mitt språk och jag saknar svensk mat väldigt mycket, frukost speciellt, och jag saknar alla riktigt nära vänner och min familj där jag vet vad jag kan ta ur vilka skåp och att kunna klä mig som jag vill och gå ut när jag vill. Det är väldigt annorlunda här så jag tar en dag i taget och övar på att leva ett helt annat liv. Det är många regler att komma ihåg och mycket under toppen på isberget som är kulturen. Men ett steg i taget helt enkelt. Jag har lärt mig att vicka på huvudet nu i alla fall.

Precis som Amanda skrev på sin blogg, så håller jag med henne om att dagarna flyter ihop lite när man har samma ämnen varje dag. Man glömmer vilken veckodag det är, det älskar jag! Tidlöst. Nu till helgen ska vi pilgrimma igen, mot Vrindavan! Radha, beloved by Krsna, fyller år den här gången och det ska firas i den heliga staden. 12 timmars bilfärd väntar innan vi når vårat heliga mål. Tror jag kommer hem på onsdag.

Igår åt jag lunch med några klasskompisar på en restaurang utanför stan, superlyxig bakom flagnande färg och trasig fasad. Så ser det ut överallt här, utåt sett är alla hus rätt förfallna, men när man går in är de palats! Vi åt underbar mat, sizzler. Sizzler är en rätt som serveras på en stenplatta, när de bär in det så kokar den fortfarande och det ryker om den som från en Majbrasa. Namnet sizzler kommer från det fräsande sizzzzsizzljudet.

Jag trivs hur bra som helst i skolan, men tydligen trivs inte rektorn med mig. Hon vill att jag ska delta i precis allting, alla functions som hålls och alla sporter och alla tvprogram. Jag försökte berätta för min familj att jag inte ens vet vad en function är eftersom vi inte har dem i Sverige (typ Teacher's day, när man har en function till alla lärares ära, dansar för dem eller sjunger) men de bara skakade på huvudet och sa att rektorn kommer svara "Det är din uppgift att fråga alla om hur du ska göra för att delta!". Plus att jag fortfarande är jagad av the PE Sir. Så nästa vecka kommer jag troligen gå med i basketlaget ("because of your incredible height!"), börja hoppa längdhopp ("because you have such an incredible height!") samt kasta spjut ("I think you will be brilliant in this, because you have the height!"). Samt dansa inför 7000 elever på nästa function. Här spelar mina studier absolut ingen roll för rektorn, ingen kommer berätta för henne om jag är duktig i skolan, däremot blir hon lycklig om jag gör reklam och vinner tävlingar för D.A.V Public School Amritsar. Skit i plugget, det är skolans ansikte utåt som betyder något.

I förrgår var en helt vanlig dag, men jag fick för första gången se det enda pianot i Amritsar. Det finns i en hotellobby till ett Spa. Det var en fantastiskt vacker plats, som en oas, pianot var underbart och jag får komma dit hur mycket jag vill, tjoho!

Igår var också en helt vanlig dag fram till klockan två, då min rektor ropade på mig och sa att jag måste uppträda i TV. En punjabisk tvkanal filmade från vår skola och lite elever och lärare skulle uppträda. Plötsligt fann jag mig stående framför en kamera, bredvid en hysterisk programledare som pratade väldigt väldigt fort på punjabi och frågade om jag kunde sjunga en sång på svenska. Den första sång som kom upp i mitt huvud vad "Lille katt". Efter några paniksekunder slutade det med att jag sjöng "Måltidssången" från Passionsspelet. Så om ni har PunjabeeTV nästa fredag så får ni se en extremt generad Magda i skoluniform sjungades en låt om den sista måltiden.

Imorse var också en vanlig dag i skolan. Fast utan el. Utan fläktar. Vi har inte AC i skolan, så fläktarna är verkligen livsnödvändiga. Tre lektioner blev inställda så vi satt hela klassen i klassrummet och fläktade varandra med alla skrivböcker och mappar vi kunde komma åt. Det kändes lite som att bada ångbastu med hela sin klass.

Imorgon är också en vanlig dag, men vi har ledigt från skolan för en av sikhernas 10 Gurus fyller år.

Idag har jag ätit hela dagen. En sommarfavorit här i Indien är grillade majskolvar med salt och citron. De grillas längs gatan, rätt på kol, och är himmelskt goda! Efter det åt jag och min kusin massor av Golgappa, som är som en tunn, frasig, ihålig liten kula, fylld med jagvetintevad men det är väldigt gott. Sött, salt, surt och starkt på samma gång. Också en favorit här. Jag lagade pannkakor imorse och till lunch åt jag hemmafriterade mackor. Och jag åt kyckling för första gången i Indien igår - mums! Två grannar kom och anslöt också till middagen då, de ville inte missa familjen Chopras kyckling! Hejåhå.

Jag och några släktingar som bor under oss åkte till ett Sikhtempel idag och pussade heliga skrifter och satt på golvet och bad och åt mat från templet, med några tusen andra människor från Amritsar. Sikhtempel är väldigt vackra, nästan alltid vita, av marmor, och lugna även om de är fullkomligt proppfulla med folk. Några av dem har precis som Golden Temple, en stor pool runt sig, där det bor fullt med fiskar. Guldfiskar lika långa som en arm.


Skolan den här veckan har varit bra. Fruktansvärt varmt, men efter ett tag vänjer man sig vid att gå runt och svettas. Alla mina klasskompisar har långärmade skoluniformer, eftersom de för allt i världen inte vill bli solbrända, men det är ju precis vad jag vill så jag kan bekvämt gå runt i korta ärmar i alla fall. Jag kommer ha en schysst bonnbränna när jag kommer hem vill jag lova.

Ram ram ji.

I förrgår pratade jag med Amanda! Hon är den andra tjejen från Sverige som är i Indien just nu, läs hennes blogg: www.skandalism.devote.se. Det var väldigt skönt att prata med henne, vi kunde prata svenska för det första och för det andra jämföra hur vi har det. Väldigt olika, men lika på många sätt också. Jag är ju ensam utbytesstudent i min stad, så det är skönt att vi kan prata med varandra i alla fall.

I måndags var det Krsnas födelsedag. Vi firade med presenter till honom och på kvällen drog vi runt i Amritsar och besökte olika tempel. Inte en enda människa kan ha suttit inne den kvällen, det var helt packat på gatorna! Alla hus var pyntade med ljusslingor och glitter, lite som på julafton hos oss. Kvällen slutade i vårat kvarterstempel där jag under loppet av en halvtimme, borstad bort 5 myror från mitt huvud, blev tvungen att dansa framför hela folksamlingen, samt nästan blev bortgift till någons son i Australien. Det var tur att Mama dök upp i rätt tid, eftersom ett av de få ord jag kan på hindi är Hanchi, som betyder ja.




Idag var en YFUrepresentant hemma hos oss och kollade hur jag har det. Han och familjen är lite missnöjda med mitt skypeande så från och med nu får jag prata en gång i veckan typ. Däremot får jag maila hur mycket jag vill, så det vore jättekul om alla skickade långa långa hot mejl till mig. Min hotmail finns på facebook , när alla har skrattat färdigt åt adressen, skicka ett mail och berätta om hur allt är i Sverige.




 

• Jag har inte gjort något alls idag. Broderat i 5 timmar. Pratat med farmor på engelska om en sak och hon pratade med mig på hindi om något annat samtidigt. Borstat håret. Ätit fruktsallad.
  Wiie! Fruktsallad här görs med äpplen, päron, bananer, guava, granatäpplen, citron, salt, peppar och ibland chillipulver. Väldigt gott. Precis samma sak med juice. På stan får man färskpressad juice (färskpressad som i att man står och ser på när den görs) från alla fruktstånd, alltid med salt och peppar i. Annorlunda men väldigt gott. Ett extra plus är att två glas kostar 50 rupees max, ungefär 7 kr.
• Imorn fyller Krsna år. Då ska Krsna i vårat tempel få nya kläder så min mamma sitter och syr på golvet nu.
• På onsdag har jag prov i historia. Har blivit uppläxad av min lärare för att jag inte redan har läst kinesisk och japansk historia i Sverige. Jag slapp dock stå längst fram i klassrummet med ansiktet mot väggen i alla fall.
• Igår kom en tjej i min klass fram till mig och frågade hur ofta jag duschar. Hennes bror hade nämligen sagt till henne att alla utanför Indien är väldigt ohygieniska.
• Imorse vaknade jag klockan 7 av att jag hörde någon trumma nånstans. Det visade sig vara en bön på terrassen mitt emot vår. För de som har varit hemma hos mig i Stockholm så kan jag beskriva hur nära de satt: Om man tänker sig att jag sov i köket så skulle de suttit i matsalen. Där stod jag i nyvaken i pyjamas, jättestelt, och löste situationen med att vinka lite tafatt och gömma mig fort.

I helgen firades högtiden rakhi, som innebär att alla systrar knyter ett armband runt armen på alla sina bröder och sen får man pengar och kakor. Trevlig högtid måste jag säga. Här kallar man alla kusiner bröder och systrar så vi åkte runt lite med bilen och knöt armband här och där.
Efter ca 18 timmars bilfärd, bilkö i Dehli 3 timmar, ett spräng bildäck och tre punkor på de andra däcken, så lyckades vi till slut nå den heliga staden Vrindavan, som var vårat mål.

Vrindavan är Lord Krsnas födelsestad och efter som min familj är djupt religös var vi där och hyllade honom. Det var verkligen en helig stad. Överallt gick folk omkring med höftskynken och vandringsstavar, och man hälsade på varandra genom att säga Hare Krsna eller Hare Rama. På gatorna var kossor och kameler och apor lika vanliga som fotgängare.

Vi besökte massor av tempel och platser anknytna till honom och andra gudar. Inne i hans eget maintemple var det värre folksamling än på en Håkankonsert. Alla ville få en skymt av gudabilden (som sägs vara den riktiga guden och inte bara en avbild) och offra kakor och sweets och blommor och frukt och kläder och smycken och pengar. I ett annat tempel vi besökte spelade de hög musik och när regnet kom sprang alla ut i monsunen och dansade och hoppade omkring och sjöng. Efter det skulle vi vallfärda ner till den heliga floden Yamuna. Vid det laget hade det regnat så mycket att alla gator var översvämmade igen och eftersom hela staden lutade neråt, mot floden, blev alla gator forsar. Det var jättehäftigt! Vi nästan kanade hela vägen ner, med strömmande vatten upp till låren. När vi nådde floden åkte vi ut med en liten båt en stund och jag fick lugna hela min familj som alla är rädda för vatten.

Det roligaste hände när vi, trygga på torra land igen, stod och hängde utanför ett tempel på kvällen. Som sagt fanns det apor överallt, lika vanliga som duvor i Stockholm. Jag fick lära min den riktiga innebörden av vad en härmapa är! Min syster stod och höll sina glasögon i handen och helt plötsligt så hoppade en apa ner från en vägg, snodde hennes glasögon och sprang upp på väggen igen!!! Tumult uppstod. Alla på gatan blev involverade i kampen om att återvinna dem, och jag fick veta att vad vi än gör så kommer apan göra samma sak. Så vi på gatan började kasta kakor på honom. Då kastade han glasögonen på oss. Härmapa!




Nu är jag tillbaka i skolan och "rutin" igen. Skolan är jättebra, men jag blir ständigt jagad av the PE teacher som ber att jag ska joina någon sport och vinna priser åt skolan. Idag började han prata om att det är dåligt att jag inte har kommit på några träningar eftersom min första tävling kommer vara redan om 5 dagar. Jag vet inte ens vilken sport han pratar om...
Utöver det friade en tolvårig pojke till mig på rasten och jag försökte förklara för honom att han var lite för ung för mig. Han lovade att han skulle börja använda högklackat så att han skulle matcha min längd och sen köpte han två påsar chips och en milkshake till mig. Snacka om att bli uppassad!

Här är min skoluniform, mycket nöje! Den är typ min hudfärg.

Igår visade Mama mig alla sina suits i siden. De är verkligen ett skattkammare, fantastiska! Här är min favorit.

Här myllrar det av människor som är bäst på det de gör. Skräddare, doktorer, skomakare, kockar, lärare.. Nätverket på min dator slutade fungera för några dagar sen - efter att jag försökt öppna det för hela släkten vilket resulterade i att det stängdes helt - och då ringde min Papa familjen "computer man" som kom hem till oss på kvällen och på tio minuter löste han hela problemet, trots att språket på min dator var svenska. Jag är fruktansvärt imponerad. Ren erfarenhet, fast han kan inte varit mycket äldre än 25.
Doktorn är likadan. Så fort någon av oss mår lite dåligt så kommer han hem, sätter sig på sängkanten, känner på vår puls vid handleden och sen får man en spruta eller ett piller och efter 2 timmar mår man bra. Känns som att vara en figur i en barnbok "Om man är sjuk kommer doktorn och då blir man frisk".

Idag åkte jag till skolan vid 7 men den var inställd på grund av demonstrationer i hela staden, mot korruption. Rektorn meddelade detta vid morgonsamlingen varpå ett öronbedövande jubel följde och alla började dansa. Heja Lov! Imorgon ska jag tydligen inte heller gå till skolan, fattade inte riktigt varför. Mycket plugg mycket plugg!

Här går man inte alltid till skolan, så efter Södra känner jag mig ändå som hemma i min klass. Först stannade jag hemma en dag för att min syster fyllde år (efter hennes önskan) sen gick vi inte till skolan en dag för att hon var sjuk och jag kan inte ta mig till skolan utan hennes moppe och idag har det regnat i minst 6 timmar så när vi vaknade imorse bodde vi plötsligt i Venedig. Tyvärr äger vi ingen båt så det blev ingen skola idag heller. Jag tycker i och för sig att det ganska mysigt att sitta inne hela släkten och dricka chai och diskutera hur vi nu ska torka tvätten eller korsa gatan.

De dagar jag faktiskt har varit i skolan har varit mycket kul. Alla lärare är väldigt seriösa och alla elever är väldigt väldigt oseriösa. Om man inte har gjort läxan så måste man gå och ställa sig längst bak i klassrummet med ryggen mot väggen och skämmas. Står alltid minst 5 pers där. Sitar är också intressant, det är känns som en annorlunda formad gitarr typ. På historielektionen har vi läst om elaka Européer i Amerika och jag fick be om ursäkt för vårt uppträdande på 1700-talet. Jag har inte fått min skoluniform än så än så länge sticker jag ut lite extra, speciellt varje morgon då hela skolan samlas på innergården och sjunger nationalsången och ber, då är jag en liten prick bland 7000 rosa uniformer. I min klass går det 45 st så det kommer ta ett tag att lära sig alla namn. Alla lärare tilltalar man Mam och Sir och man ställer sig alltid upp om man har något att säga.

En dag vi inte är i skolan brukar börja med att jag och mina föräldrar dricker chai och äter småkakor. Sen brukar jag gå ner och hänga lite med farmor och farbröder och kusiner och fruar osv, i lägenheten under och bli bjuden på lite mer chai och lite fler kakor. Efter det brukar jag yoga lite med mamma och vid tolv har mina systrar vaknat så då brukar vi spela vänd-tia eller så läser jag eller så går vi över till någon granne. Vid 5 kan man gå ut igen, så då brukar vi åka moppe till marknaden och köpa grönsaker eller shampo eller mjöl eller tandborstar eller andra lösviktsvaror. Åka moppe är det absolut bästa, det är vänstertrafik här, men de kör lika ofta på höger sida så det är ett äventyr på gatorna må jag lova. Häst och vagn samsas med kossor som samsas med nya sportbilar och Bulletmotorcyklar.