Å nu äre feb minsann!
- Plötsligt funnit mig öga mot öga med en kackerlacka. I dörröppningen till vårat vardagsrum. Panikade. Skrek och skrek och hämtade en borste och skrek och sopade upp den på en skyffel och skrek och sprang och slängde den i soptunnan och skrek. Med skrattande publik bestående av mina systrar. Kunde sen höra den kraffsa runt i soporna resten av dagen. Fy faaan. Jag som bara är rädd för spindlar och tandkrämsspott.. trodde jag.
- Spanat ut genom fönstret och på gatan nedanför, sett ett tåg av sjungande sikher som transporterar sin heliga skrift/bok från en tempel till ett annat. Boken var täckt med ett täcke av sammet och bars högt över ledarens huvud och näste man gick bakom och fläktade boken oavbrutet med en slags hårbefäst borste/solfjäder.
- Mött en helt underbart förträffligt fantastisk lärare, Manish Mattu Sir. Han är ett musikgeni, spelar tabla och harmonium, sjunger classic indian vocal, komponerar, samt är EXTREMT benägen att lära sig ALLT om västerländsk musik. Han har redan lärt sig alla grunder inom musikteori och hur man i teorin spelar piano, genom en bok som han har fått tag på någonstans (det finns inga pianolärare i Punjab). Nu är jag hans Piano Mam och han lär mig allt möjligt om allt möjligt. Nu börjar jag varje dag med att dricka chai med honom och analysera och jämföra indisk och västerländskmusik. Underbart. Dessutom är han ett stort fan av Backstreet Boys, och det gör bara allting bättre. ("Magda, listen to these boys... They are so talented! They can really do this!")
- Upptäckt en allmän Backstreet Boys-feber på vår skola! Det är galet! Inte bara ovanstående lärare hyllar dessa söta pojkar, utan alla verkar höja dem till skyarna. Härom dagen satt jag och målade i ett rum där några lärare satt och gossipade och drack té. Plötsligt sätter den ena på "Tell me the meaning of being lonely" på sin mobil och berättar för mig om hur det är den vackraste låt hon någonsin hört och att hon alltid spelar den om hon är väldigt glad, eller väldigt ledsen. Samtliga lärare runt bordet instämmer.
- Blivit terroristmisstänkt. Jag måste säga åt alla att sluta skicka brev till mig. Från och med nu no brev!! Jag kan inte skicka några och har ni tänkt svara på något från innan, gör inte det. Och no more paket till exempel från dig mamma! Postkontoret har noterat hur många brev jag skickar och att jag får något brev i veckan och i och med att jag är utlänning och dessutom brevväxlar inte bara med Sverige utan också med USA så har de nu börjat misstänka mig och har ringt min värdpapa och bett honom rapportera varje gång jag får eller skickar ett brev. HAHAHA!! Det är så komiskt! Men på riktigt också.. Så schlut med brevandet, det suger verkligen tycker jag och jag har älskat att få dem, har sparat varenda ett. Men men.
Kommentarer
Postat av: spättan!
NEEEEEJJJ!!! jag skulle ju precis skicka ett brev fullt med bilder och kärlek. ärligt talat. terroristerna bor ju inte i nashan! dumma indier. saknar dig och skriver några långa mejl istället. arrgg. men bsb är är fett poppis här också. älskar dig :) <3 <3 <3
Postat av: Lydia
Men faaaan! Jag hade precis skrivit klart mitt brev:( Maggdiiiiissss!!!
Trackback
